Vågen kanske inte är min bästa vän idag men det är däremot måttbandet. Det är där man ser resultatet av all min kamp mot vikten. Kan ni tänka er att midjan har minskat med hela 7 cm sedan januari? Och låren 4 hela cm? Det känns ju på byxorna att jag har minskat i omfång. Jag tror även att vågen visar ett minus men jag är inte 100 % säker. Jag tror jag var närmare 72,6 eller 72,8 kg efter påsken. Så visst har det gett resultat. Nu är det bara att köra på vidare.

Linruz har en utmaning till er alla just angående vikten. Häng på "Midsommartåget" och gå ner i vikt till midsommar. Läs mer på hennes blogg. Jag skulle hemskt gärna vilja vara med MEN då min kropp är konstig och bara går ner i omfång och inte kilo, så känner jag att jag ska nog inte vara med i en utmaning där vågen spelar så stor roll. Men det hindrar inte er, så anmäl er så snart som möjligt på hennes blogg och lycka till!

Ja, i alla fall för mig. Jag tror den fungerar som en spärr på något sätt. De dagar jag skriver ner och räknar vad jag äter, då går det bra och får jag något sug efter något då kan jag kontrollera det. De dagar då jag inte skriver ner o räknar då går det åt pipan. Då är spärren borta och jag kan sitta och svulla en hel chipspåse utan någon som helst tvekan. Jag kan hoppa över mat för att få en påse pepparchips (min absoluta favorit). Jag är snacktokig. Men oavsett om jag skriver eller ej så måste det ändå vara så att det är lusten och viljan som styr det hela. För visst har det hänt att jag har börjat skriva men under dagens gång så har det i alla fall gått åt skogen. Då är lusten och viljan borta. Så allt hänger på det. Och hur bevarar man lusten och viljan? Är man trött och hängig så är den bara inte där oavsett vad man gör. Men en vanlig dag då? Jag vet ärligt talat inte, men jag har ju försökt göra en motivationslista (den finner du under Kategorin Motivation) och hoppas att den ska hjälpa en på traven. För det viktiga i detta är ju att detta ska vara lätt och inte en kamp. Eller vad säger n?

Imorgon är det vägdag och mätdag för mig. Jag är lite osäker på vad vågen ska säga för oavsett vad jag sa under påsken så blev det några dagar där jag inte skrev checklistan och inte räknade. Så jag räknar med att jag har gått upp lite sedan jag senast skrev här. Jag vet att sista vägningen skrev jag inte in och jag minns inte riktigt hur mycket det var tyvärr. Jag minns i alla fall att jag hade gått upp och mist stjärnan. Ja vi får se hur det blir. Inget jag egentligen ser fram emot, men det är ett måste för att jag ska kunna ha ett kontroll på det hela.

Ha en trevlig kväll allihopa.

Angel

Igår efter middagen så var jag ute på en promenad och gick i väldigt väldigt rask takt. Jag verkligen puschade mig själv. Och på vägen hem så valde jag att gå för en jättelång uppförbacke (vi bor på höjden och detta är den längsta backen upp) och jag verkligen kämpade att gå så fort upp som möjligt. Det kändes i låret och i skinkmusklerna och idag så känns det värre. Idag har jag ont i låren, skinkmusklerna och i höfterna men jag har mig själv att skylla. Jag stretchade inte ut efter promenaden. Jag har inte behövt göra det hitills men samtidigt så har jag inte heller kört så här stenhårt som jag gjorde igår. Hur gör ni? Brukar ni stretcha efter promenaden?

Tror ni katter får träningsvärk?

Lite förvirrad så ser jag att klockan redan är 8. Var tog dagen vägen? Har haft det ganska fullt upp på jobbet och sedan var det bara att knalla på utvecklingssamtal med min dotter i hennes skola. Efter det hem och äta och sedan iväg på en promenad. Kom hem och fixade tvätten för imorgon har vi bokat in tvättstugan och all smutstvätt ska bort. Hoppade sedan in i duschen och nu sitter jag här.

Annars har dagen varit bra i matväg och motion. Jag är helnöjd. Har kvar points så snart ska jag ha ett litet mellanmål. Jag har med flit inte ätit upp alla points igår och det blir nog inte idag heller, men samtidigt så har jag inte sparat dom. Det är för att kompensera måndagens "chilinöts"-intag. Och det har gått bra, jag har inte varit hungrig eller sugen på något, så det har fungerat. En dag i taget....

Jag läser lite runt på olika bloggar och viktväktarna. Och ofta så läser jag att man har ångest och mår dåligt för att man har ätit för mycket. Jag vet jag har själv gjort det när det är något som så där extra extra gott. Man äter tills man spricker och mår dåligt. Varför gör man så? Varför utsätter man sig själv för detta? Hur fungerar egentligen vårt psyke när man är så där elak mot sig själv om och om igen? Hade någon annan gjort det mot en så hade man verkligen inte varit glad i den personen eller hur? Hur ska man göra för att sluta upp med sådana dumheter? Ja frågorna är många. Men känner då att jag återkommer till det jag säger hela tiden. Ta en dag i taget och gör ditt bästa. Som igår så gick det snett för mig men så mycket bättre idag och ännu bättre kanske imorgon. Låt inte en dags fel ta över. Jag äter det jag häller upp på tallriken och tar inte om. Gå bort från matbordet om så behövs för det har jag gjort flera gånger då jag upptäcker att jag håller på och små plockar från uppläggningsfatet. Jag småplockar utan ens vara medveten om det bara för att det är gott - helt sjukt eller hur? Man sitter där och småpratar och plockar på maten samtidigt, fast man har ätit klart.

Ha en go kväll för nu hoppar jag snabbt i duschen och sedan i sängs.

Angel

Arla har kommit med en ny smak på sin lättyoghurt och det är Citron. Jag var snabb på att köpa den och har nu precis ätit upp en tallrik. Och det var uppfriskande gott och endast 0,5 % fett. Annars var vaniljyoghurten min favorit, men den kommer att turas om med citronyoghurten. Tack Arla för en ny bra yoghurt.

 Idag började stegracet Etapp 2 (April). Det är ingen tävling utan mer som en sporre för alla deltagare att promenera varje dag. Att gå minst 10.000 steg varje dag. Många många av deltagarna i mars var så mycket duktigare än så. Fast det inte är en tävling så vill jag ge dom 3 bästa en jättestor applåd för att dom var så förbaskat duktiga:

Linda J + Linruz + Marie Hj

Mitt mål i stegracet i April är att slå mitt eget resultat som är 270.001 steg. Jag har då märkt att vara deltagare i stegracet har ökat både min motivation och lust till att gå ut och promenera. Det har blivit ett viktig sporre, för annars är det ju så förbaskat lätt att man inte gör något bara för att man inte har någon speciell lust. Jag vet, jag är en sådan som lätt övertalar mig själv till det sämre.

Det känns som om våren är här och jag ska strax smita härifrån och ta mig en härlig promenad hemåt. Solen skiner och det verkar vara ljuvlig ute. Jag tror det blir kyckling till middag med god rosmarin. Vad ska ni ha?